Övernattning i Prag, ett lägenhetshotell strax ovanför Vaclavplatsen. En ytterdörr, en anslagstavla är allt som visar att här ligger Royal Court Apartments, vi har hittat hit med hjälp av booking.com. Den trevlige unge mannen bakom disken talar en utmärkt engelska.
Han berättar om hotellet och om Prag. Engelskan är skolboksengelska, aldrig praktiserad utanför öst-blocket. Han heter Nikita, kommer från Arkangelsk och nu prövar han lyckan i Prag, en stad han verkligen trivs i.
Och det gör vi med. Denna sagolikt vackra pärla, där Prags Nationalmuseum, står stolt längst upp på Vaclavplatsen och har bevittnat några av stadens viktigaste ögonblick. Vid foten av museets trappor finns ett minnesmärke över Jan Palach – studenten som tände eld på sig själv som en protest mot den sovjetiskt ledda invasionen av Tjeckien 1968.
Vi flanerar neråt i folkvimlet, ner mot Gamla Stans Torg. Mitt på torget finns den Astronomiska klockan. Detta omöjligt intrikata maskineri är från 1410, och det sägs att klockans uppfinnare gjordes blind när hans skapelse var klar, så att han aldrig skulle kunna upprepa sitt mästerverk i någon annan stad.
De kolsvarta statyerna (tänk om det fanns pengar till att tvätta dem…) vakar över gatuförsäljare och turister, många trots att det bara är en tisdagskväll i oktober. Jag har fortfarande kvar vackra glasörhängen inköpta vid tidigare besök – så ett smycke får det allt bli också denna gång. Ett vackert halsband i kirurgiskt stål med glashänge.
Fresta med Becherovka
Hand i hand strosar vi sakta tillbaka och slinker så in på en av alla krogar som ligger tätt. ”Vi är genuina, här serveras äkta tjeckisk mat” lockar matsedeln i fönstret. En liten restaurang med en bar, en handfull bord och en vänlig man som ber oss slå oss ner. Vi beställer det som erbjuds, trerätters på tjeckiskt vis. Servitören frågar om han får fresta med en Becherovka, denna sällsamma tjeckiska brygd som smakar pepparkaka. Iskall, immig flaska, snapsglas, det smakar fint.
Efter maten, som är god utan åthävor, kommer den vänliga mannen tillbaka. Det visar sig vara värden själv, han har tidigare ägt många restauranger, berättar han. Men tiderna har blivit tuffare. Han har sålt av, nu äger han bara denna enda, som han vårdar som en ögonsten. Vi berättar att vi är på äventyr, är på väg för att spela golf i Toscana. Berättar att i Sverige är golfen en möjlighet för var man, inte bara de rika.
Så är det också är i Tjeckien, berättar han för oss som häpnar. Jag och min hustru spelar golf! Och han tar återigen fram flaskan med Becherovka, men nu hamnar inte den skimrande vätskan på notan. Hanslår sig ner, häller upp till sig och till oss och vi pratar golfbanor, politik, om tiden efter kriget, om situationen idag. Avslutningsvis ger han oss en guidebok om Tjeckiens alla golfbanor, det finns hundra stycken! Han visar oss var hans svärfar är medlem, och menar att den banan kan vi besöka på vår väg, vidare söderut!
Det blev en senväg, en omväg, trots att det inte såg ut så på kartan! Mitt ute i ingenstans ligger banan, det finns folk i restaurangen, men någon lunch kan vi inte få, tre bilar på parkeringen… Kanske inte högsäsong just nu…
