Ultreia!
Vidare! Vidare! Den vackra hälsningsfrasen lockar pilgrimen vidare. Över berg och slätter, genom skogar och dalar. Till målet för den långa vandringen. Stjärneåkern. Campus Stellae. Compostela!
Vi tänker på ordet när vi susar fram på motorvägen i norra Spanien. Den uppmärksamme bilåkaren kan se vägar och stigar som slingrar sig fram just intill motorvägen, där det då och då skymtar en ensam vandrare med stav och ryggsäck eller större och mindre sällskap.
Vandringsvägen är den populäraste mot Santiago, El camino francés, åttio mil lång. Från St Jean Pied de Port i Frankrike. Väl framme i Santiago kan man fortsätta ut till kusten till Finisterre, ”världens ände”, som man trodde på medeltiden.
Det sägs att de medeltida pilgrimerna hälsade varandra med ordet Ultreia som ger en djupare mening än den moderna hälsningsfrasen Buen Camino, som tillönskar en lyckad vandring. Ultreia vill ge mod och uppmuntran att nå bortom, djupare. En del källor menar att Utreia användes som ett hallelujah när pilgrimen väl nådde fram till Santiago de Compostela.
Utreia är nämnt i Codex Calixtinus, som är den första guideboken daterat så tidigt som 1100-talet.
Aposteln Jacob
År 813 upptäcktes en grav i Santiago de Compostela som man ansåg tillhöra aposteln Jakob den äldre. Han hade visserligen blivit avrättad i Jerusalem, men man menade att hans kvarlevor förts till Spanien där han en tid varit verksam.
Vallfartsorten blev snart känd i hela Västeuropa, och pilgrimer strömmade till från alla håll bl.a. den heliga Birgitta. Under medeltiden växte pilgrimsrörelsen sig allt starkare i Europa. Man vandrade inte bara till Santiago de Compostela, utan också till aposteln Petrus grav i Peterskyrkan i Rom, till gravkyrkan i Jerusalem, till Svarta Madonnan i Czestochowa i Polen, till den undergörande källan i Lourdes i Frankrike och till Nidaros (nuvarande Trondheim). Pilgrimsrörelsen blev en stark faktor i den ekonomiska utvecklingen i Europa genom sitt behov av infrastruktur. Detta behov resulterade i utbyggnad av vägar, broar, härbärgen, kyrkor och kloster.
När vi når fram till den öppna platsen framför katedralen är det fullt med människor. Många turister, som vi, men också pilgrimer som nått fram till sitt mål. En flicka ligger på rygg, med ryggsäcken under nacken och blickar upp mot katedralen, äntligen framme! Alla tar bilder.
En inre vandring. Så vill man beskriva pilgrimsvandringen, vandringen där de existensiella frågorna får plats. Målen för pilgrimsvandringar har genom historien varit heliga platser där man upplevt sig komma närmare det gudomliga. Med sig i bagaget har pilgrimen haft sitt innersta, sitt eget längtande hjärta. Pilgrimer ger sig iväg hemifrån för att hitta hem och det hon söker har hon redan med sig….
Enligt Kairos Future har pilgrimsvandring har blivit allt mer populärt de senaste åren. Enligt Kairos Future kan den moderna pilgrimen delas in i fem grupper med olika drivkrafter:
Stressade människor som använder pilgrimsfärden som ett sätt att koppla bort från den hektiska vardagen och för att finna en bättre balans i tillvaron.
- Personer som är intresserade av historia och som lär känna den bättre genom att vandra på platser där historiska personer gått.
- Kyrkliga som vandrar för att komma närmare Gud. Till exempel när församlingen ordnar en pilgrimsresa.
- Spirituella människor som bland annat ser pilgrimsvandringen som ett andligt forum för djupa samtal med andra.
- Pilgrimsluffarna som oftast är en yngre målgrupp. De vill ha äventyr, träffa nya människor och ha det trevligt.
Pilgrimsvandrandet till Compostela har haft en nästan explosionsartad utveckling. Enligt en avhandling av Mats Nilsson, universitetslektor i kulturgeografi vid Karlstads universitet var det knappt 4 000 personer som gick camino Frances för trettio år sedan, idag är det över 300 000 personer som vandrar på leden årligen.
Det har bildats en hel näringsverksamhet kring leden som ska förse vandrarna med mat, vatten och husrum.
Ett viktigt mål för pilgrimen är pilgrimskontoret i Santiago de Compostela, där alla köar för att få sitt pass, sitt bevis för att de genomfört sin vandring. Kön är lång, många, många har varit på vandring nu när pandemin lättat sitt grepp om Europa.
Vi ställer oss i kön för att gå in i katedralen, via Pórtico de la Gloria (ärans port), som skulpterades på 1100-talet av mästaren Mateo. Den anses vara en av den romanska konstens främsta mästerverk. Kön är lång, men alla är tålmodiga. Solen flödar över torget, över uteserveringarna, över köerna. Inne i katedralen är det svalt.
Pilgrimsmässan är klockan tolv på dagen och den avslutas speciella dagar på ett dramatiskt sätt då butofumerion, som är ett 54 kilo tungt rökelsekar i silver, svängs fram och tillbaka i en 80 m lång bana framför altaret så att det nästan nuddar vid katedralens tak.
Utdrag ur artikel i Korsväg 2022
