Ska vi ta tåget till Rom, sa maken helt plötsligt en kväll!
Ja, varför inte, vi har ju längtat länge efter att tågluffa. Dotter och dotterdotter invigde oss i tågluffandes hemligheter. Köpa luffarkort, planera resa, boka nattåg och platsbiljetter. Trots att vi är vana resenärer var det skönt att få hjälp. Vi köpte fem resdagar att användas under en månad. Och förstod till vår glädje att en resdag kan vara från arla morgonstund tills nästa morgon med en nattresa på tåget.
En vecka efter den framkastade idén var vi på väg! Morgon i Ljungskile, buss till Göteborg, tåg till Malmö – Köpenhamn och redan här, första intressanta mötet.
Flickan bredvid mig skulle ta flyget från Köpenhamn. Jag ska skaffa brudklänning och gifta mig, berättade hon! Men så ska jag också doktorera i mikrobiologi, sa hon. Tror jag hon sa. I Bath (vacker stad i England). Lycka till, sa vi.
Regn och gråväder genom Danmark, men kul att se Stora Bält.
Framme i Hamburg framåt kvällen, oj vilken jättestation. Drogförsäljning utanför dörren lockade inte ut oss på gatorna, trots fyra timmar att fördriva.
Timmarna fördrev vi istället på italiensk restaurang för att förbereda oss för vad som komma skall. God pasta!
Vår övernattning till Zürich blev som jag befarade. Smal, hård brits med lakan, tunn filt och liten kudde. Kupé för fyra och toalett i korridoren. Bättre har jag sovit!
De båda karlarna i överslafarna hade sin fotända över våra huvuden, så mannen mitt emot mig kunde titta ner på mig…Men vänliga, stillsamma och försynta tyskar som skulle kliva av i södra Tyskland. Och vältränade, med tanke på hur lätt de svingade sig ner till golvet.
Zürich sägs vara en av de dyraste städerna i världen…Så vad skulle vi göra då för att få en bra dag. Vi, som hade åkt iväg hux flux hade inte kollat upp så mycket, men lösningen blev att köpa ett dagskort till spårvagnarna. Roligt att se stadskärnan, men också omgivningarna och gå av när det passade och ta en kopp kaffe på någon uteservering i solen.
Funderade på en båtutflykt på Genèvesjön, men ändrade oss när 150 andra turister stod i kö till jättebåten. Kändes mer som lunchupplägg än båtupplevelse.
Trevligt hotell, Hotel California, tjugo minuter promenad från stationen, med bra restaurang, Pappa Joes.
Men priserna verkar inte avskräcka schweizarna. Två hamburgare, öl och vin och en espresso – tusen kronor!
Kolla fläkten i taket!
Suveränt att kunna ta spårvagnen till stationen med vårt dygnskort. Vi startar en ny resdag – allt enligt plan.
Nu mot Rom via Milano. Nytt intressant möte!
Mannen mitt emot mig, som såg ut som en italienare, var holländare, bosatt utanför Rom. Arbetade för Norska kyrkan och norska Röda Korset med logistik och strategi i katastrofområden! Ett ack så viktigt arbete…
Äntligen Rom! Som vi längtat tillbaka. Jag hade glädjen att få ett stipendium av Publicistklubben för tjugo år sedan (!) för att läsa italienska i Rom och bo hemma hos en familj. Jag lärde mig massor – som jag sen glömde bort. Men vi har sett många av sevärdheterna tidigare, så vi behöver inte stressa, utan kan använda de få dagarna till att flanera, åka buss, äta ute och njuta av folkvimlet.
Hotellet i närheten av Spanska trappan. Trevligt men med udda inredning. Fönstret vette ut mot en vägg, så någon utsikt blev det inte. Men bra att bo centralt.
Kvarteren runt Spanska trappan så fyllda av märkesbutiker, vilket också märktes på alla välklädda modemedvetna flanörer. Kul att bara sitta och titta på folk!
Peterskyrkan och Petersplatsen är det viktigaste målet i Rom. Inte bara för oss, utan också för många andra… På storbildsskärmen syns en vitklädd man, jovisst är det påven som predikar.
Det är värt köande att komma in i kyrkan, som började byggas 1506 och invigdes 120 år senare. Peterskyrkan räknades som var världens största kyrka fram till 1989. Den är 132,5 meter hög, en längd av 187 meter och 27,5 meter bred. Det betyder att teoretiskt kan 60 000 människor få plats samtidigt!
Direkt innanför entren finns Michelangelos otroligt vackra skulptur, Pietà, den sörjande Maria med Jesu livlösa kropp i famnen.
Rymden och klangen i kyrkan gör att den lilla gudstjänsten som hålls längst in i kyrkan fortplantar sig i hela kyrkorummet. Så vackert.
Förbättringar och restaureringar görs inne i Peterskyrkan precis som ute på stan. Det putsas och fejas inför 2025 som ett heligt år. Vi som upplever att det är mycket folk i Rom nu i november – fler lär det bli nästa år!
Vi har ju köpt en veckas buss/tunnelbanepass för att lätt kunna ta oss runt och återupptäcka Rom. Roligt att man i denna miljonstad kan ta tunnelbanan till Medelhavet!
Så vi åker vi till stationen Cristoforo Columbo och tar oss genom restaurangkomplexen ner till havet – det är trots allt drygt 20 grader i luften.
Möte nummer tre – en man från Helsingborg berättar var vi kan köpa biljett till solstolen. Hit till Ostia kommer han varje år i november…
Möte nummer fyra – en parant dam i 80-årsåldern med pärlor och glitter kommer och småpratar med oss under lunchen. Och med alla andra. Hon byter från bord till bord. Hennes lägenhet har blivit förstörd av brand och därför tillbringar hon nu tiden på hotellet. Hon tycker jag borde klippa håret – själv har hon varit fotomodell, så därför vet hon. Tror jag hon säger, eftersom hon bara talar italienska.
Efter tre nätter lämnar vi Rom för resans andra höjdpunkt, bergsbanan Bernina Express som går från Tirano till Chur. Morgontåg till Milano, platsbiljett köper vi på stationen. Vackra vyer längs Comosjön.
Men oj, toaletten fungerar inte på tåget. Inga problem, säger konduktören. I nästa vagn, som ni kan nå genom att snabbt gå ut på perrongen, där finns en toalett. Ni hinner – det ska jag se till.
Vi skyndar oss, tar med packningen, det tar inte ens en minut. Men dörrarna stängs framför ögonen på oss och tåget åker iväg! I ilska sparkar maken till tåget så hårt att han slår i knät och trillar – men vad hjälper det! Tåget åker…
Och där står vi på stationen i Colico och känner oss snopna och arga. Men kunde varit värre – ett nytt tåg kommer om en timme. En espresso och en capuccino hjälper upp humöret.
Femte mötet: Men pratar ni svenska, säger en kvinna utanför stationen! Förvånade får vi höra hennes historia – hon har bott i den här lilla staden i nästan hela sitt liv, efter en förälskelse i ungdomen. Ibland åker hon hem till Enköping!
Den lilla staden Tirano förstod vi senare är värd ett längre stopp än en övernattning. Men vi är glada att bo både supercentralt och trevligt på hotell Eco Rooms & Breakfast med utmärkt restaurang. Smart med övernattning så tågupplevelsen kan bli redan på förmiddagen.
Den lyxiga varianten med Bernina Express måste beställas långt, långt i förväg – men de vanliga lokaltågen rullar varje timme och finns med på tågluffarbiljetten. Härligt långsamt rullar det långa röda tågsättet i snirkliga svängar över 196 broar och genom 55 tunnlar. Inte undra på att banan mellan italienska Tirano och schweiziska Chur har blivit utnämnt till ett av Unescos världsarv.
En dröm ska snart gå i uppfyllelse!
Nu är vi lika högt upp som Kebnekajse.
En verkligen fantastisk upplevelse! Ibland är det ortsbor som åker tåget, ibland skolungdomar, ibland vandrare, ibland skidåkare. Men de flesta på tåget är som vi – som är nöjda med upplevelsen i sig.
Nu känns det skönt att vara på hemväg – vi är nöjda och glada för vår upplevelse. Från Chur till Innsbruck, sen nattåg till Hamburg. Nu dyrare och bekvämare sovkupé för två med madrass och tjockt täcke. Oj, så härligt.
Sjätte mötet: En svensk kvinna på tåget genom Tyskland berättar att hon varit ute och luffat några veckor nu. Har vänner både här och där i Europa, så efter pensioneringen gav hon sig iväg från Västerås. Köpte tågluffarkort med fria resor under en tvåmånadersperiod! Det har varit suveränt, berättar hon. Jag åker till en kompis, stannar några dagar. Går kanske på teater eller vinprovning – och sen är det bara att fortsätta. Jag är supernöjd, berättar hon. Så glad över äventyret!
Och samma säger vi. Eftersom vi är allvarligt oroade över klimatförändringarna känns det så bra att inte flyga!
Nästa resa blir nog till Skottland…
