I Cowplain, en förort till Portsmouth i södra England, är det full aktivitet i den moderna kyrkan. Här finns barn, tonåringar, föräldrar och andra vuxna, alla i full färd med att förbereda dagens Messy (stökig, rörig) Church. På borden finns grejer för att pyssla eller skapa, i en hörna kan man kanske snickra, några vill sjunga. Några finns redan i köket för att förbereda måltiden. Innan måltiden samlas alla för en stund av lovsång.
Vi har kommit hit med vänstertrafik på smala, slingriga vägar kantade av höga häckar. Vi har åkt genom turistparadisen Brighton, Hastings, Torquay, Penzance, S:t Ives som ligger som ett pärlband längs kusten i Devon och Cornwall. Vi kommer hit en lördag i september när det fortfarande blommar i trädgårdarna. Det ska bli Skördefest i samband med söndagens mässa.
Många församlingsmedlemmar är redan på plats, i full gång med att smycka sin kyrka. Några karlar klipper häcken, några kommer med blommor, växter, frukter, svampar och grönsaker. En kvinna har med sig tavlor hon målat.
Vi möts av ett varmt välkomnande av alla dessa frivilliga och glädje över vårt besök. Lesley Baker var med när allt startade för femton år sedan och hon minns.
”Vi har ett så fantastiskt hus, vår kyrka, med så många möjligheter och utrymmen. Och så har vi många församlingsmedlemmar med olika gåvor, som kan olika saker. Så vi började fundera över hur vi skulle kunna ta allt detta tillvara.”
I England är många barn välkomna till olika ungdomsklubbar, Youth clubs, där de är engagerade i olika saker. Så Lesley och en annan av initiativtagarna, Lucy Moore, tänkte att de skulle göra något liknande. Barnen skulle få komma på torsdagar en timme för att få ha skoj, ha trevligt och förstå vem Gud är. Men Lesley och Lucy ville involvera hela familjen.
Ganska snart förstod de att det skulle vara nödvändigt att också ha en gemensam måltid, om föräldrarna skulle kunna vara med. För barnen behövde ju äta efter skolan och innan de gick och la sig.
Många kom
Så småningom utformades ett hållbart koncept: Lek, pyssel, sång tillsammans, sen en gudstjänst och avslutningsvis en måltid.
– Det kom mycket folk redan från början, minns Lesley, mellan femtio och hundra personer. När det då gick så bra för oss i början kom andra församlingar hit och ville se hur vi gjorde.
I början var det ju inte en officiell rörelse som det är nu, men vi blev allt mer organiserade. Lucy tog kontakt med BRF, Bible Reading Fellowship som är en kristen välgörenhetsorganisation, som finansieras av donationer från privatpersoner, kyrkor och stiftelser samt välgörenhetsverksamhet.
Med BRF i ryggen blev nu rörelsen allt mer organiserad. Man började undervisa ledare, började ge ut böcker, berätta för andra och växa allt mer.
”Vi förstod att det var viktigt att involvera hela familjen, vi hade stadga och struktur och på så sätt kunde rörelsen bli både nationell och internationell.”
Sakta men säkert blev det en framgångsaga, som spred sig till andra församlingar, till andra ställen i England, till Europa, till Australien, till Kanada, till USA. På många ställen kallas det för Messy Church – som kan översättas med en stökig, rörig kyrka, inte så ordentlig. På andra ställen har man anammat konceptet, men inte namnet, som inte är lika självklart på andra språk.
Publicerat i Korsväg 2022
